Stand still, Lisa! Stand still!

Jag skulle vilja skriva om Lisa Miskovsky, anledningen till att jag tvekar är att hennes nya låt inte är så som jag hade hoppats. Den känns som om den kunde ha platsat på Absolute Music 19 och låter inte alls som hennes tidigare låtar. Om hon nu har valt att gå ett steg ifrån sin tidigare (helt underbara) melankoliska musik så tycker jag att det är helt åt fel håll.

Vissa perioder lyssnade jag konstant på hennes låtar, de flöt ihop med mina instängda känslor och hoppades nu att hon ska fortsätta att göra sådan musik. Låtar som A Daylight Fades och Butterfly Man är kanske inte så upplyftande i normala fall, men i höstens mörker kunde jag känna styrka och förståelse i låtarna. När jag hade lyssnat klart på Buttefly Man, var där nere bland de sämre känslorna kommer nästa låt som lyfte mig upp, guidade mig åt rätt håll, fick mig att tänka på att det finns något annat. Det är som att jag hade accepterat läget för att sedan gå vidare, åt rätt håll. Precis som att du måste inse att det finns ett problem för att sedan kunna lösa det. Restless Heart var precis en sådan lösning.

Jag hoppas att den här låten är den enda på hennes kommande album som går åt fel håll. Snälla Lisa, låt något vara kvar av det fina, det trygga.

Jag får lov att presentera!

Det snöar! Shit det har verkligen lagt sig också. Helt uuunderbart att jag var o köpte ett par feeta, coola skor igår!!! Och en jacka, som dock kanske inte är så lämplig för snöslask men den är snyyyg.

Vissa morgnar när jag vaknar, typ som denna är det så jädrans härligt att sätta på svtplay och bara skumma igenom lite program =) Korrespondenterna brukar alltid vara ett säkert kort - samhällsfrågor, dock inte så jädrans hippt. Något som är hippt är Rebecca och Fiona, de där coola damerna som har gjort Luminary ones. Det har tydligen spelats in ett program med dom, totalt kommer det bli 10 st femton minuters långa program. Tre finns ute på svtplay nu.

Riktigt intressant var det att se in i något annat liv, något annorlunda liv än våra knegar- eller pluggliv. Kan dock konstatera att jag inte är så avundsjuk på deras pengaångest, kan inte tro att jag skulle tycka deras liv (som de själva tycker är så jädrans bra och så mycket bättre än alla andras knegarliv) är mer värt att ha mer än några veckor.

Mina damer och herrar, här är ett smakprov, klicka sedan HÄÄR

hard work-work

Hejhejhej jag jobbar jättehårt i skolan. Hänvisar till bilderna ovan. Nu måste jag fundera klart, hejdå.

Träningsabstinens och tentaångest

Träningsabstinens och tentaångest, då passar det bra att hitta Robyns nya låt =)




Annars kan man ju kolla på hennes mysiga video för den där andra braiga låten.



Om inte det hjälper kan man göra utfallssteg samtidigt som man kollar på videon. För er som inte vet:

Klicka på iPodarna för att subscriba veckans spellista!

  

Listan har förövrigt fått sitt namn efter Veckans Tipsare: Sofi

spindel-trubbel

Varför har jag inte uppdaterat på hundra år? Har jag varit hos farmor i Miami? Har jag varit dödssjuk och legat på sjukhus? Har mitt internet krånglat? Sorry kids, but you'll never know.


Jag noterade en litenliten svart prick i trappan igår. "Eeh?" tänker ni. Men lyssna då, sluta döma mig. Pricken var vid ett ställe där det vanligtvis inte finns någon litenliten svart prick. Jag lovar, sånt lägger man märke till. Andra gången jag gick upp för trappan och noterade fläcken kunde jag inte låta bli att bli nyfiken, så jag böjde mig fram för att kolla på den lillalilla pricken. 
Den lillalilla pricken var inte någon prick, det var en spindel. Soft som jag är hoppar jag upp för hela trappan i ett enda jättekliv och tänker lite chillax att "den får papi döda imorgon".
(Notera att jag smidigt skipped the part about hur jag reagerade när jag stod öga mot öga med den dödsgiftiga jätte-spindeln som enkelt hade kunnat äta upp mig i ett nafs. Nomnom säger spindeln.) Guess what happended när jag vaknade imorse? Jag går ner för trappan och ...
















... japp, tomt. Det var där inte längre någon litenliten svart prick. Spindeln är fucking borta.
DEN JÄVLEN!!! HUR SKA JAG KUNNA SOMNA INATT???

Jag älskar de där glada skriken då och då! Ååh den gör mig glad! Och va e det för älskvärda människor som gör sådana här sjuka videor?


Vampire Weekend - White Sky


Dock oroar jag mig för min egenskap att alltid hitta annat att göra än att plugga. Gör inte sådana barn.

All denna musik!

Ibland känns det som om jag har lyssnat på samma musik i evigheter utan att hört något nytt, något intressant. Ibland är det helt tvärt om, som nu. Jag har ju inte hunnit njuta klart av Robyns album än så sluta få mig att höra annan bra musik! Vem jag ska skylla på är dock smärre oklart.

Band of Horses har jag hört talas om väldigt många gånger men aldrig satt mig ner för att lyssna på dem, förrän nu, en låt iaf, men oj vad bra den är. Jag vill inte lyssna på mer av dem än, jag är så nöjd med denna enda låt.

Band of Horses - Compliments

btw väntar jag febrilt på att Annika ska skriva ett sådant där långt, roligt och konstigt inlägg som bara hon kan skriva. Hon har många anledningar till att ordbajsa.

Kanelen

Någon mer än jag som tänker att man kanske ska ha kanel hemma ifall man ska baka kanelbullar? Fast kanelbullar lär ju bli lika goda även om man lånar kanelen från grannen. Tänk på det du!?

Det finns en artist som heter Kanel, men det är nog det sista jag kommer tipsa om här. Därför tipsar jag istället om vårt grannlands stora stolthet - Röyksopp. De kom nyss med ett nytt album och släppte en magnifik singel. Spela den när du vill chilla eller när du ligger i sängen och ska sova men behöver lite pulserande ljudvågor för att komma till ro. 

Jag får dock upp en bild av när jag är ute och springer, det är mörkt mörkt och ser gatubelysning som blinkande prickar mellan träden. Jaja, skapa din egen känsla! Du kanske börjar tänka på kanel. Kanel är gott. Kanelbulle på centralen (sthlm) kostade bara 5 kr! =D Bingo!

How you met my mother

Det var en gång en mamma (och en pappa såklart, men han tillför inget här (förutom mig och hans irriterande medverkan i fotot)), fast den gången hade hon inte blivit det än (mamma alltså). Men när det väl hände plus 21 år till utöver de åren hon var när hon födde mig, så fyllde hon 50.

Under tiden (mellan att hon fick mig och fyllde 50) hade jag (Hampus) växt och växt tills jag blev precis sådär lagom lång. Ungefär exakt då, när jag hade nått den där perfekta längden, träffade jag Annika. Hon var konstig och trotsig men rolig. När mamma hade 50-årskalas så togs detta fotot av oss, och nej det är inte alls arrangerat och ja vi uppför oss alltid såhär.

HEY! Vi måste ju skriva om Annika Norlin. Hallå!?

Säkert - Fredrik

Ååh vad jag älskar söndagsmorgnar ibland! När man vaknar lite för tidigt och inte behöver ha någon ångest för att man slappar, annars skulle jag ju sova. Säkert gör ju dessutom min morgon lite soligare, lite mer harmonisk

Hennes album kan ju vara ett av september månads viktigaste släpp, Robyn hade ju ändå redan släppt ett i somras. Annika Norlin aka Säkert släppte sitt första (svenska) album 2007 och först nu kommer nästa. Hennes första album har hamnat långt in i mångas hjärtan så förväntningarna var skyhöga på det nya albumet, men hon kanske fick godkänt?:

Aftonbladet
Allehanda.se
Arbetarbladet
Barometern
Borås Tidning
Corren
Dagens Nyheter
Dalarnas Tidningar
DI Weekend
Expressen
Gaffa
Gefle Dagblad
Göteborgs-Posten
Hallands Nyheter
Hallandsposten
Helsingborgs Dagblad
Kristianstadsbladet
Länstidningen i Östersund
Nerikes Allehanda
Norra Västerbotten
Norrköpings tidningar
NSD
NWT
Nöjesguiden
Piteå-Tidningen
Smålandsposten
Sonic
Svenska Dagbladet
Sydsvenskan
The Goodbye Look
Upsala Nya Tidning
Värmlands Folkblad
Västerbottens Folkblad
Västerbottens-kuriren
Västervikstidningen

Hämtad från kritiker.se

Bästa låt lär ju ändå vara Dansa, Fastän den låter som sommar, 2008, ruffsigt hår, glädje och indiekjolar.